Ajankohtaista

  • 11.6.2020 Ajankohtainen

    Nästan 40 förslag på årets Fredrika-stipendiat

    I början av maj vände vi oss till dig med en fråga: Känner du en vardagshjälte? Någon som gör en insats utöver det vanliga inom till exempel skola och utbildning, vård, sociala sektorn eller föreningsliv? Vi fick nästan 40 förslag på vem som kunde bli årets Fredrika 2020. Nu går en stipendiekommitté igenom de förslag vi fått. Mottagaren av Fredrika Runeberg-stipendiet utses av en kommitté med representanter för
    • Svenska kulturfonden,
    • Finlands svenska Marthaförbund,
    • Svenska kvinnoförbundet och
    • Svenska folkskolans vänner. Årets Fredrika 2020 offentliggörs onsdagen den 2 september 2020. I år kommer årets Fredrika-stipendiat att firas virtuellt. På grund av det osäkra coronaläget ordnar vi ingen fest på Runebergshemmet i Borgå. Vi återkommer med mera information närmare festdatumet.  Du kunde lämna in förslag på årets Fredrika mellan den 8 maj och den 25 maj 2020. Om Fredrika Runeberg-stipendiet Inom Svenska kulturfonden finns Fredrika Runebergs stipendiefond. Fondens syfte är att bevara minnet av Fredrika Runebergs gärning och stimulera till den samhällsmoderlighet som var utmärkande för henne. Stipendiet kan inte sökas, men i kunde du för första gången föreslå din Fredrika-stipendiat. Stipendiet utdelas varje år på Fredrikas födelsedag den 2 september. Läs mer om Fredrika Runeberg-stipendiet.

    Lue lisää »

  • 10.6.2020 Ajankohtainen

    Pengarna på armlängds avstånd

    Populismens återtåg har aktualiserat frågan om styrningen av medel till enbart vissa former av kultur. För de avgående ordförandena Ann-Luise Bertell och Stefan Wallin är principen om att pengarna inte får diktera formen för den fria konsten och kulturen helig. Det här är en förkortad version av reportaget som ingick i Kulturfondens årsbok 2019. Du kan läsa årsboken här. Observera att reportaget skrevs innan coronakrisen.
    Text: Jens Berg
    Bild: Cata Portin Sex år är snart till ända. Ann-Luise Bertells och Stefan Wallins andra och därmed också sista mandatperioder som ordförande för Svenska kulturfondens delegation respektive styrelse närmar sig sitt slut. Därför bad jag dem att fundera ut en symbolisk plats för den här intervjun. De valde Musikhuset i Helsingfors. – Vi valde Musikhuset bland annat för att Svenska kulturfonden firade Finlands 100-årsjubileum här med den stora finlandssvenska konserten Spegling som garanterat blev ett minne för livet för åtminstone alla de barn som uppträdde under kvällen, säger Bertell. Historielöst om monokultur Den här avskedsintervjun kommer att handla mycket om samhällets styrkor och om de nya hotbilder som har dykt upp under de år som Bertell och Wallin har fungerat som ordförande. Tack vare sina uppdrag har de haft en utmärkt utkikspost därifrån de kunnat följa med och reagera på samhällsutvecklingen. – Miljöfrågan och populismens återtåg är de två saker som kanske mest har präglat 2010-talet. I och för sig har vi ju länge varit medvetna om miljöns tillstånd med det är nu som det har lyfts upp på riktigt av både den yngre generationen och av forskningen. Speciellt landsbygden – och därför också Svenskfinland – berörs mycket av till exempel köttskammen och trycket på att resa mera klimatsmart, säger Bertell. När Bertell och Wallin valdes till sina uppdrag 2014 såg världen annorlunda ut. Någon tanke på att Donald Trump skulle bli USA:s president fanns inte. Ryssland hade inte invaderat Krim. Brexit kändes som en utopi. Och »fake news« var ett okänt begrepp. – Det här är exempel på hur oförutsägbar världen är. Men det finns också element som framstår som klippor när hela världen står i brand och en sådan klippa borde ju rimligtvis vara uppfattningen om att kulturen är värdefull och tidlös. Kulturen förändras, den speglar sin tid och den opponerar sig mot sin tid. Man kan till och med säga att kulturen blir starkare när det blåser, säger Wallin. Och på det kulturpolitiska fältet blåser det. År 2014 hade Sannfinländarna ännu inte suttit med i regeringen, men nu sex år senare är de åtminstone utifrån opinionsmätningarna det största partiet i landet. I deras färska medie- och kulturpolitiska program definierar de vilken typ av kultur och konst som borde få åtnjuta offentlig finansiering. Enligt Finlands största parti i dag borde bland annat public service-uppdraget och stödet till minoritetskulturer krympas. – De ligger trots allt i täten nu och med tanke på kommande val måste vi förhålla oss till dem på något sätt. Men inte bara mellan raderna utan också på raderna uttrycker de nu en historielös uppfattning om att Finland igen borde bli en monokultur, som om det skulle vara något vi borde gå tillbaka till. Men så är det ju inte. Vi har aldrig varit en monokultur. Se till exempel bara på Viborg där det talades 6–7 språk ända fram till 1940-talet, säger Wallin. – Ett skräckexempel på det här är det som nu händer i den svenska kommunen Sölvesborg där kultur- och bibliotekschefen nyligen sa upp sig efter påtryckningar från Sverigedemokraterna om vilken kultur och litteratur som ska bekostas av kommunen. Politikerna ville till exempel inte ha så mycket litteratur på andra språk än svenska i sina bibliotek. Det är både skrämmande och otroligt att man kan se det här som en väg framåt när man betraktar världen idag, suckar Bertell. Konsten kommenterar samhället Både Bertell och Wallin återkommer ofta till den heliga principen om att det måste finnas ett tydligt avstånd mellan pengarna och den fria konsten. I klartext betyder det att pengarna inte kan och får styra de uttryck som olika kulturformer väljer att ta. Det här gäller för såväl den offentliga kulturpolitiken som för hur Svenska kulturfonden använder sin makt via pengarna. Jag för in samtalet på hur kulturen och konsten nu reagerar på det som sker i samhället. Hur märks det i dag? – De flesta som söker sig till konsten och kulturen gör det för att de vill uttrycka något. Därför blir konsten och kulturen ofta också en kommentar på det som sker i samhället. Ofta går konsten och kulturen före och visar på en riktning som samhället är på väg mot, säger Bertell. Vilka konkreta exempel ser du just nu? – Det finns många exempel i Svenskfinland. Unga teatern spelar nu Fascinerande ismer, som handlar om hur populismen föds. Annika Luthers senaste bok De sista entusiasterna handlar om hur ett främmande virus börjar sprida sig. Också inom dansen och bildkonsten finns det många exempel på direkt samhällsdiskussion just nu, svarar Bertell. Ann-Luise Bertell och Stefan Wallin betonar vikten av att se Svenskfinland som en helhet. Stefan Wallin påpekar att speciellt det nya informationssamhället, med en allt högre grad av direkta och medvetna lögner i offentligheten, gör att behovet av att vi ifrågasätter blir allt större. – Det här är en utmaning för kulturen, litteraturen, journalistiken och för allt skapande samhällsarbete. Vi måste för det första förstå att det blivit så här och sedan gå till positiv motattack. Man kan använda kulturella uttryck också som direkta politiska motoffensiver, jämför bara med Finlandia-hymnen av Jean Sibelius och vilket budskap han hade med den, säger Wallin. Hur har Svenska kulturfondens strategiska satsningar som motoffensiv sett ut? – Jag kommer att tänka på två saker. Det ena är att vi gett resurser för lyckad integration i Svenskfinland – och därmed också i hela Finland. Det andra är nog det tvåspråkiga programmet Hallå!, som också är ett svar på tidsandans prickskytte mot det svenska i Finland. Vi ville därför bygga en bro mellan våra nationalspråk och öka den ömsesidiga förståelsen och antalet positiva möten mellan det svenska och det finska, svarar Wallin. Risktagning och kvalitet Det som speciellt glädjer Bertell och Wallin är att de har fått verka under så gynnsamma ekonomiska förutsättningar. Under deras tid vid rodret har de disponibla medlen ökat så att Svenska kulturfonden nu årligen kan dela ut över 40 miljoner euro. Under sina sex år de har de med andra ord kunnat dela ut cirka en kvarts miljard euro! Det gör att man har kunnat satsa mycket och brett. Därför är det en enkel uppgift för dem att räkna upp projekt och bidrag som gör dem extra nöjda. De nämner gärna satsningarna på universiteten och yrkesskolorna parallellt med de större strategiska projekten. Samtidigt gläds de över att fonderna och stiftelserna nu har börjat samarbeta mera. – Vi har försökt koordinera för att minska det överlappande arbetet. Ett exempel är ansökningarna för filmstöd som vi nu sköter tillsammans med Konstsamfundet. Ibland kommer vi överens om att göra vissa saker tillsammans med andra och ibland inte. Nu känner vi bättre till varandras verksamhet, säger Wallin. Wallin och Bertell återkommer ofta till kravet på kvalitet och också till de risker som finns inbyggda när en fond sitter på stora summor pengar. – När pengarna ökar och vi är en liten folkspillra som ska dela på dem så måste vi hela tiden vara medvetna om kvaliteten. Den måste vara på åtminstone nationell men helst på internationell nivå. Det måste finnas konkurrens och inom det här området ska våra efterträdare fortsätta att fundera på hur man ska fördela pengarna på det smartaste sättet, säger Bertell. Från händelsernas centrum På tal om efterträdare blir jag nyfiken på vilka egenskaper de tycker att en person behöver för att framgångsrikt kunna fungera som ordförande för styrelsen eller delegationen. – Det behövs kunskap om Svenskfinland, kärlek och intresse för kultur, konst och utbildning, en förmåga att samarbeta och också en förmåga att argumentera för sina tankar och idéer, säger Bertell. – Och en förmåga att se Svenskfinland som en helhet och inte vara alltför förälskad i bara det egna postnumret, skjuter Wallin in. Det man ger till en är inte bort från någon annan. Det är svårt att avgöra om det är vemod eller lättnad som präglar Wallin och Bertell när de nu ser slutet på sin andra och sista mandatperiod. Sannolikt både och. – Att man har fått befinna sig mitt i händelsernas centrum har möjliggjort möten, ny kunskap och upplevelser som man annars inte hade fått. Den kontaktytan förlorar man nu. Men allt har sin tid, säger Wallin. – Jag kommer nog mest att sakna kontakten med människorna. Man träffar så många från olika samhällssektorer som man annars inte skulle ha mött. Sedan kommer jag inte att sakna just den tidpunkten när de 4 000 ansökningarna dyker upp. Du ska ha en åsikt om alla och det känns ärligt talat lite skönt att inte längre behöva ta stress för var och en av dem, säger Bertell. Ann-Luise Bertell • Född 1971 i Vasa, bor i Vörå
    • Magister i teaterkonst från Teaterhögskolan i Helsingfors
    • Skådespelare, författare och regissör
    • Teaterchef vid Wasa Teater 2011–2015
    • Ordförande för Svenska kulturfondens delegation, andra mandatperioden 2017–2020
    • Jobbar med just nu: Teaterchef vid Wasa Teater från och med 1.8.2020
    • Den mest användbara finlandismen: Hoppeligen
    • Mitt favorituttryck på dialekt: No rållar do
    • En förkortning vi borde införa i Svenskfinland: GIB (gasen i botten) Stefan Wallin • Född 1967 i Vasa, bor i Åbo
    • Politices magister från Åbo Akademi
    • Riksdagsledamot för SFP 2007–2019
    • Minister 2007–2012
    • Ordförande för Svenska kulturfondens styrelse, andra mandatperioden 2017– 2020
    • Jobbar med just nu: Head of Public Affairs, samhällelig rådgivning på nordisk nivå i Miltton-gruppen
    • Den mest användbara finlandismen: Roskis eller sidusidu
    • Mitt favorituttryck på dialekt: He e mytschi no
    • En förkortning vi borde införa i Svenskfinland: FAF (=förbjud alla förkortningar) Mikaela Nylander utsågs i februari 2020 till styrelsens nya ordförande. Mikael Svarvar utsågs i maj 2020 till delegationens nya ordförande.

    Lue lisää »

  • 9.6.2020 Ajankohtainen

    Gutsy Go förebygger marginalisering

    Ungdomar ska vara delaktiga i samhället. Det här är tanken bakom den prisbelönta metoden Gutsy Go. Nu ska metoden spridas också bland svenskspråkiga högstadieelever. Kulturfonden bidrar med 50 000 euro. Gutsy Go stöder ungdomar som vill göra goda gärningar för närsamhället och för mänskor som behöver hjälp. Ungdomarna blir fredsskapare på gräsrotsnivå och bidrar till att öka välmående och minska polariseringen i samhället. Det här är värdefullt, säger Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden. Genom Gutsy Go får ungdomar möjlighet att påverka sin närmiljö. De får identifiera och lösa problem i sin hemkommun. Till exempel minska ensamheten bland seniorer och hjälpa dem med hushållssysslor. Ungdomarna får sedan handledning av medieproffs i att utveckla sina idéer, filma sina insatser och editera materialet till videoklipp som sprids på nätet. Nu ska metoden nå ut till fler svenskspråkiga högstadieelever genom en satsning på tvåspråkighet. Några finlandssvenska fonder bidrar med finansiering på sammanlagt 150 000 euro. Kulturfondens andel är 50 000 euro. Ett pilotprojekt för att använda metoden på två språk har redan drivits i Sibbo med goda resultat. Nu ska Gutsy Go användas också i Vasaregionen och i Åbo med omnejd. Ungefär 100 svenskspråkiga lärare utbildas till Gutsy Go-coachar. Den tvåspråkiga satsningen resulterar i 100 tvåspråkiga videoklipp. Videoklipp på tidigare Gutsy Go-gärningar hittar du här. *** Pressmeddelande
    Svenska kulturfonden
    Helsingfors den 9 juni 2020 Noggrannare information: Sören Lillkung
    vd
    soren.lillkung(at)kulturfonden.fi
    040 620 7500 Annika Rönnblad
    Kommunikationsassistent
    annika.ronnblad(at)kulturfonden.fi
    040 537 1494

    Lue lisää »

  • 1.6.2020 Ajankohtainen

    Hur skulle du illustrera dagens samhälle?

    Nu ordnar Svenska kulturfonden PON-tävlingen för unga tecknare. Tävlingen är öppen för alla som är under 30 år och bosatta i Finland. Tävlingen pågår fram till den 30 september 2020. I PON-tävlingen efterlyser vi teckningar som kommenterar dagens samhälle. Det kan vara seriestrippar, karikatyrer eller andra tecknade verk som berör samhället. Tekniken är fri – men tävlingsbidragen ska kunna klassas som en teckning. Endast fysiska alster godkänns. Du som är född efter år 1990 och är bosatt i Finland eller på Åland kan delta i tävlingen. Du deltar genom att lämna in din teckning i original. Du kan lämna in flera bidrag till tävlingen, men bidragen som du lämnar in ska du inte tidigare ha publicerat, ställt ut eller deltagit i tävlingar med. Juryn i PON-tävlingen består år 2020 av Filippa Hella, Christina EricssonHannah Kaihovirta och Anssi Hurme. Kulturfondens ombudsman Matts Blomqvist fungerar som juryns sekreterare. Uppdatering 5.8.2020: Vinnarna offentliggörs i oktober 2020. Om PON-tävlingen för unga tecknare Fonden till PONs minne inom Svenska kulturfonden är grundad på initiativ av systrarna Marika Christensson och Christina Ericsson för att hedra minnet av deras far konstnären Per-Olof Nyström (1925-1996). P-O Nyström var konstnärlig chef för Tauchers reklambyrå 1951-1988 och framträdde även som landskapsmålare. Dessutom var han knuten till Hufvudstadsbladet som tecknare under många år. Fondens ändamål är att stödja främst unga tecknare. Den senaste PON-tävlingen ordnades år 2015. Anna-Sofia Nylund-Allén vann första pris i tävlingen. Mer information om tävlingen och tävlingsreglerna hittar du här. Svenska kulturfonden
    Pressmeddelande
    Helsingfors den 1 juni 2020 Noggrannare information ges av: Matts Blomqvist
    Ombudsman
    matts.blomqvist(at)kulturfonden.fi
    050 592 3795 Annika Rönnblad
    Kommunikationsassistent
    annika.ronnblad(at)kulturfonden.fi
    040 537 1494

    Lue lisää »

  • 29.5.2020 Ajankohtainen

    Spökhuset fick nytt liv

    I festsalen är stolarna radade och i aulan står en moped parkerad – förberedelserna för Vörå ungdomsförenings revy anno 2020 är i full gång. Med på scenen finns bland andra ordförande Niklas Svartbäck, vice ordförande Victor Ohlis och sekreterare Fanny Hästbacka. (Observera att det här reportaget skrevs innan coronakrisen.) Året är 1912. Koskeby ungdomsförening grundas och ett föreningshus byggs. År 1953 bygger man ut huset till vad det är i dag. 26 år senare, 1969, går fem föreningar ihop och Vörå ungdomsförening grundas. Sedan 2009 har Vörå ungdomsförening renoverat nästan oavbrutet. Det hela startade med ett större projekt där man rustade upp festsalen, scenen, aulan, köket och serveringsrummet. Föreningshuset hade då sett sina bästa dagar. I ett skede stod gräset så högt runt husknutarna att en jordbrukare bärgade hö från vad som i dag är parkeringsplats. – Det var som ett spökhus. Slitet och utnött, beskriver Ohlis. – Jo, det gick knappt att koka kaffe i köket, tillägger Svartbäck. Vörå ungdomsföreningen genomförde renoveringen som ett EU-finansierat Leaderprojekt tillsammans med intresseorganisationen Aktion Österbotten. Man samarbetade också med ytbehandlingslinjen vid Yrkesakademin i Österbotten. Ungdomsföreningen tog ett eget banklån och fick bidrag via Hembygdsförbundet, Vörå kommun och Kulturfonden. År 2012 hade man rott i land projektet och den totala prislappen för renoveringen landade på 136 300 euro. Banklånet på 26 000 euro betalades tillbaka på ett år. Lärorik renovering Efter den omfattande renoveringen har man också utfört mindre renoveringar. I föreningshuset finns förutom allmänna utrymmen, som festsal och serveringsrum, också en liten verkstad, övningsrum för band och teatergarderoben. Flera av dessa har rustats upp efterhand. Sommaren 2018 förnyades taket på föreningshuset med bidrag från Vörå kommun, Hembygdsförbundet, Vörå Sparbanks Aktiastiftelse och Kulturfonden. Renoveringarna varit lärorika. – Man vet aldrig vad man kommer hitta när man renoverar, säger Svartbäck. Hästbacka lyfter fram talkofolket som en oerhört viktig del av renoveringarna. – Vi har kunnigt folk på talko. Alltid finns det någon som kan något om ytbehandling, byggarbeten och elarbeten. Om man inte kan från förut så lär man sig på plats. Ett ställe att hänga på Alla tre konstaterar att föreningshuset i dag är ett allmännyttigt hus där det ofta ordnas olika sammankomster som dop, julfester och möten. Också skolavslutningar ordnas i festsalen. Vad har renoveringarna betytt för föreningen? – Folk har fått upp ögonen för huset, säger Niklas Svartbäck. Fanny Hästbacka berättar att också utomstående visat intresse för huset, mycket tack vare att lokalen är fräsch och funktionell. Där har till exempel ordnats bröllopsfester utan att paret haft någon anknytning till Vörå. På vinden i den 800 kvadratmeter stora byggnaden är det senaste renoveringsprojektet i full gång. Där rustar man upp ett 120 kvadratmeter stort utrymme för Vörås ungdomar. – Tanken är att skapa något där ungdomarna får vara delaktiga, säger Svartbäck och berättar att kravet var att ungdomarna själva är med och renoverar. Idén bakom ungdomsrummet uppstod som ett samarbete mellan Vörå ungdomsförening och Vörå Lions Club. Målsättningen är att skapa ett mångfunktionellt utrymme med bland annat toalett, ett litet kök och ett tv-rum. – Finansieringen för ungdomsrummet har vi löst tillsammans med Vörå Lions Club, säger Ohlis och berättar att många finansiärer står bakom projektet, bland annat Kulturfonden. Revyn som dragplåster De stora danserna på 70- och 80-talet med tusentals besökare är i dag ett minne blott, även om man fortfarande ordnar några mindre danser ett par gånger om året. Ett annat evenemang som tidigare lockade Vöråborna till föreningshuset var den populära bingon. Verksamheten har förändrats på 30 år, men ett inslag består – revyn. För Vörå ungdomsförening är den årets höjdpunkt. Publiksiffrorna ligger kring 2000–3000 personer per år. – Revyn har i dag inte enbart en lokal koppling. Vi har öppnat upp för en större publik, säger Hästbacka. I Vörå ungdomsförening är revyn också den stora inkörsporten till styrelsen. Så var det även för Svartbäck, Ohlis och Hästbacka som alla började med att stå på revyscenen innan de tog steget in i styrelsen. – Jag brukar säga att år 2000 steg jag in i huset och efter det har jag inte stigit ut, skämtar Niklas Svartbäck. Text: Alexia Sahl Bild: Ken Kackur Det här reportaget ingår i Kulturfondens årsbok 2019. Läs hela årsboken här.

    Lue lisää »

  • 28.5.2020 Ajankohtainen

    Nya regler för auskulteringsbidraget

    Ska du auskultera nästa läsår? Vi har under många år beviljat bidrag för blivande ämneslärares pedagogiska studier i Vasa. Nu ändrar vi reglerna för vårt så kallade auskulteringsbidrag. Från och med den 1 juni 2020 kan alla blivande ämnes- och yrkeslärare söka bidraget för pedagogiska studier som ger behörighet att undervisa i svenskspråkiga läroinrättningar i Finland. Vi ställer alltså inte längre krav på var du avlägger de pedagogiska studierna. Det viktiga är att du blir behörig att undervisa i svenska skolor i Finland. Bidraget är – precis som tidigare – för blivande ämnes- och yrkeslärare; inte för klasslärarstuderande och andra pedagogikstuderandes i vilkas grundexamen ingår pedagogiska studier för lärare. De sistnämnda kan istället ansöka om bidrag från Studiefonden. När ska du söka? Bidragen har tidigare haft fri ansökningstid, men från och med den 1 juni 2020 tar vi emot ansökningar endast i november. Du måste lämna in din ansökan innan du inleder auskulteringen. Vi beviljar inte bidraget retroaktivt. För vad kan du få bidrag? Vi kan bevilja bidraget för pedagogiska studier som ger ämnes- eller yrkeslärarbehörighet i svenskspråkiga läroinrättningar i Finland (”auskultering”). Yrkeslärare kan få bidraget för behörighetsgivande närstudiedagar och praktik. Bidraget ska täcka en del av dina levnads- och resekostnaderna under studie- och praktiktiden. Hur stort är bidraget? Bidraget för de pedagogiska studierna kan vara högst 1 000 euro per sökande och kan sökas bara en gång. Har du frågor? Kontakta gärna vår ombudsman Katarina von Numers-Ekman, katarina.von.numers-ekman(at)kulturfonden.fi.

    Lue lisää »

  • 25.5.2020 Ajankohtainen

    Utbetalning av bidrag under sommaren

    Under sommaren måste du i god tid anhålla om utbetalning av våra beviljade bidrag. Mellan den 22 juni och den 10 augusti 2020 har vi endast tre utbetalningsdagar. Sänd din anhållan senast den 19 juni 2020, om du vill att vi betalar ut bidrag under sommarperioden. Mellan den 22 juni och den 10 augusti är våra utbetalningsdagar: den 22 juni 2020den 20 juli 2020den 10 augusti 2020 De här utbetalningsdagarna gäller både Kulturfondens och Studiefondens bidrag. Du anhåller om utbetalning elektroniskt. I e-postmeddelandet som du fick då du beviljades bidrag finns noggrannare instruktioner. Om du inte har anhållit om utbetalning under vår sommarpaus senast den 19 juni, är du tvungen att vänta på utbetalningen till mitten av augusti. Om coronakrisen påverkar projektet eller verksamheten Om ditt projekt eller din verksamhet påverkas av coronakrisen, läs det här innan du anhåller om utbetalning. Skjuts projektet upp? Kontakta Kulturfondens kansli om ditt projekt eller din verksamhet skjuts upp, ändrar omfattning eller på annat sätt inte stämmer överens med planen du presenterade i ansökan. Kontakta vårt kansli enligt instruktionen nedan. Är projektet inhiberat? Lyft inte bidraget, innan du vet att projektet eller verksamheten som du beviljats bidrag faktiskt blir av. Kontakta Kulturfondens kansli enligt instruktionen nedan. Så här kontaktar du oss Kontakta oss via vårt stipendiehanteringssystem i alla ärenden som gäller ditt bidrag. Logga in via webbsidan https://ansokan.kulturfonden.fi. Om du har flera sökandeprofiler måste du använda de inloggningsuppgifter som hör ihop med den ansökan som beviljats. Välj sedan menyalternativet ”Korrespondens”. Kansliet sommarstängt Svenska kulturfondens kansli är sommarstängt mellan den 22 juni och den 3 augusti 2020. De flesta anställda håller sin semester då och några tar också ut övertidsledigt. Från och med måndagen den 3 augusti når du oss som vanligt igen. Ha en riktigt skön sommar!

    Lue lisää »

  • 25.5.2020 Ajankohtainen

    Personliga texter i topp i uppsatstävling

    Tre abiturienter från Åbo, Jyväskylä och Raumo belönas i de finskspråkiga abiturienternas fjortonde uppsatstävling. Medieföretagaren Peter Nyman valde vinnarna och fastnade för de mer personliga texterna. Första pris går till Amanda Puerto-Lichtenberg, Turun klassillinen lukio (lektor Hanna Inkiläinen)Andra pris går till Vilma Hurttia, Schildtin lukio, Jyväskylä (lektorerna Marianna Eriksson och Eija Kemppi)Tredje pris går till Kreetta Vaaheranta, Rauman lyseon lukio (lektor Ulla-Maija Hurri) Uppsatstävlingen, som ordnas av föreningen Svensklärarna i Finland, riktar sig till finskspråkiga abiturienter i hela landet. Med hjälp av tävlingen vill svensklärarna och Svenska kulturfonden uppmuntra abiturienter att uttrycka sina tankar och åsikter på svenska. I år deltog abiturienter med sammanlagt 85 uppsatser. Uppsatsrubrikerna som skribenterna kunde välja mellan var: Jag som språkambassadör Sveriges betydelse i Finlands historia Språkkunskaper är en rikedom Min oförglömliga svensklektion Du kan läsa Amanda Puerto-Lichtenbergs uppsats här.  Så här gick tävlingen till Gymnasiernas svensklärare valde skolans bästa bidrag som de sände in till tävlingen. Representanter från Svensklärarna i Finland utsåg sedan de femton texter som deltog i finalen. Medieföretagaren Peter Nyman valde de tre bästa uppsatserna. – Det var ett hedersuppdrag att få ta del av hur finska abiturienter skriver en uppsats i svenska i dag, säger Nyman. Enligt Nyman fanns det mycket likheter i texternas ton och struktur. Därför fokuserade Nyman i sin bedömning på hur personlig stil skribenten valt att använda.   – I så gott som alla uppsatser tyckte jag mig tydligt urskilja en blandning av ungdom och mognad. Någonting var liksom väldigt vuxet men sedan såg jag också tonåringen i texten, säger Nyman. Pris i tävlingen Första pris är ett stipendium på 2 000 euro som vinnaren kan använda för att finansiera sina studier vid ett svenskspråkigt universitet eller en svenskspråkig högskola eller till en resa till en nordisk stad. Om vinnaren ansöker om en studieplats vid Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia eller Yrkeshögskolan Arcada befrias hen från det obligatoriska provet i svenska. Andra pris är ett resestipendium på 1 000 euro till en nordisk stad. Tredje pris är ett presentkort på 300 euro till Förlaget. Övriga tolv finalister belönas med Michaela von Kügelgens bok Nationen. Vinnarna uppmärksammas under en liten prisutdelning i höst (om coronaläget tillåter det).   *** Pressmeddelande
    Svenska kulturfonden
    Helsingfors den 25 maj 2020 Närmare information om tävlingen:
    Katarina von Numers-Ekman
    ombudsman, utbildning
    katarina.von.numers-ekman(at)kulturfonden.fi Annika Rönnblad
    Kommunikationsassistent
    annika.ronnblad(at)kulturfonden.fi

    Lue lisää »

  • 20.5.2020 Ajankohtainen

    Paus för stipendier för utlandspraktik

    Ska du ansöka om ett stipendium för utlandspraktik? Tyvärr måste du vänta lite. På grund av coronaepidemin tar vi inte emot ansökningar just nu. Vi informerar på vår webbplats direkt då vi vet mer om när vi tar emot ansökningar igen. Vanligtvis erbjuder vi praktikplatser vid tolv kultur- och vetenskapsinstitut utomlands samt vid Kommunförbundets kontor i Bryssel och Skandinaviska föreningens konstnärshus i Rom. Här kan du läsa mer om stipendierna för utlandspraktik.

    Lue lisää »

  • 18.5.2020 Ajankohtainen

    Huset mitt i byn – nytt bidrag

    Nu kan kultur- och ungdomsföreningar som äger ett föreningshus ansöka om ett utvecklingsbidrag att använda under coronakrisen. Svenska kulturfonden delar ut totalt 300 000 euro genom den tillfälliga bidragsformen ”Huset mitt i byn”.   – Ungdoms- och kulturföreningar som äger föreningshus har drabbats ekonomiskt av coronaepidemin. Inhiberade bokningar och inställda evenemang har förorsakat inkomstbortfall, säger Sören Lillkung, vd för Kulturfonden. Kulturfonden delar nu ut totalt 300 000 euro till föreningar vars verksamhet har drabbats av coronakrisen.  Allmännyttiga föreningar som äger ett föreningshus kan nu ansöka om Huset mitt i byn-bidrag för att utveckla sin verksamhet på ett hållbart sätt. Föreningshusen viktiga i lokalsamhället Det finns ungefär 500 föreningshus som ägs av svenskspråkiga föreningar i Finland.Det här kom Sebastian Gripenberg fram till i sin färska utredning Att bevara genom att använda. – Föreningshuset spelar en viktig roll i lokalsamhället. Vi stöder ofta verksamheten som drivs i föreningshusen och vill nu också bidra till att husen och föreningarna klarar sig genom krisen, säger Lillkung. Ansökningstid i maj och augusti Föreningar kan ansöka om Huset mitt i byn-bidrag i maj eller augusti. Alla ansökningar görs i Kulturfondens ansökningssystem på adressen https://ansokan.kulturfonden.fi. Läs mer om Huset mitt i byn-bidraget. I ansökan bedöms en långsiktig utvecklingsplan för hållbar fastighetsskötsel, ekonomi och medlemsstruktur. En förening kan få bidrag en gång och det största möjliga bidraget är 3 000 euro. Ansökningarna behandlas av Kulturfondens tjänstemän i samråd med utomstående sakkunniga. Besluten fattas av Kulturfondens vd. Huset mitt i byn-bidraget En tillfällig bidragsform för kultur- och ungdomsföreningar som äger ett föreningshusBidrag beviljas enligt en långsiktig utvecklingsplanAnsökningstider: 18-31.5.2020 och 17-31.8.2020En förening kan beviljas bidrag en gångBidraget är högst 3 000 euro Kulturfonden beviljar också renoveringsbidrag för föreningshus. Ansökningstiden för renoveringsbidragen är årligen i april och september. I januari 2020 publicerades en utredning av Sebastian Gripenberg om Kulturfondens renoveringsbidrag. Du kan läsa utredningen på webben: https://www.kulturfonden.fi/wp-content/uploads/2020/01/renovering-web-final.pdf Kulturfondens bidrag under coronakrisen Under coronakrisen stöder Kulturfonden på flera sätt aktörer inom kultur och utbildning: Genom Kultur under tiden delar Kulturfonden ut totalt 380 000 euro.Dessutom bidrar Kulturfonden med 100 000 euro till det nationella krispaketet på 1,5 miljoner euro tillsammans med Undervisnings- och kulturministeriet, Suomen Kulttuurirahasto och andra stora fonder.I samarbete med finlandssvenska fonder har e-biblioteket Ebbans böcker gjorts tillgängliga för alla elever i årskursen 1-9.Kulturkraft-bidraget till DUNK möjliggör veckohälsningar till alla elever och studerande i distansundervisning i Svenskfinland. *** Pressmeddelande
    Svenska kulturfonden
    Helsingfors den 18 maj 2020 Noggrannare information: Matts Blomqvist
    ombudsman för Nyland
    matts.blomqvist(at)kulturfonden.fi
    050 592 3795 Annika Rönnblad
    kommunikationsassistent
    annika.ronnblad(at)kulturfonden.fi
    040 537 1494

    Lue lisää »

  • 15.5.2020 Ajankohtainen

    Fortbildningsresa för biblioteksanställda flyttas till 2021

    Den inplanerade fortbildningsresan för dig som jobbar på bibliotek flyttas ett år framåt. Kulturfonden och Finlands svenska biblioteksförening ordnar resan till Göteborg och Borås hösten 2021. Planen var att ordna en resa för biblioteksanställda till Göteborgs bokmässa i september 2020. Information om resan fanns i bland annat tidningen Bibban. Nu planeras en resa med liknande program till september 2021. Mer information om resan kommer att publiceras på Kulturfondens webbplats under våren 2021. Har du frågor om resan? Ombudsman Anna Wilhelmson svarar på frågor. Du når henne på anna.wilhelmson(at)kulturfonden.fi.  

    Lue lisää »

  • 15.5.2020 Ajankohtainen

    Kulturfondens år 2019 mellan två pärmar

    Hur såg Kulturfondens år 2019 ut? Vem fick bidrag och vilka satsningar gjorde vi inom kultur och utbildning? Hur fördelade sig våra bidrag mellan kultur, utbildning och allmän finlandssvensk verksamhet? Och vad är dialogpaus? Allt det här kan du läsa om i Kulturfondens årsbok 2019. I årsboken presenterar vi vår verksamhet, våra pristagare och ett litet urval av alla omkring 4 000 bidragstagare. I årsboken hittar du också verksamhetsberättelse och bokslut för år 2019. Jens Berg är redaktör för årsboken och den grafiska formen gjorde Emma Strömberg. Ladda ner årsboken här. Vi vill göra hållbara val i vår verksamhet och därför beställer vi endast små upplagor av vårt tryckmaterial. Vi hoppas att många väljer att läsa boken på webben. Inom maj postar vi pappersböcker bara till våra närmaste samarbetspartners. Om du vill ha ett pappersexemplar kan du mejla thua.hoyer(at)kulturfonden.fi.

    Lue lisää »

  • 14.5.2020 Ajankohtainen

    Jakob ser pusselbitarna falla på plats

    Jakob Höglund får Kulturfondens stora pris 30 000 euro. Kulturfondens prismotivering Med sin gedigna utbildning inom musik, teater och dans har Jakob Höglund skapat ett helt eget scen- och regispråk i teatervärlden. Han går över genregränser, rör sig mellan konstarter och utmanar den traditionella teaterkonsten. Hans mångsidighet som artist och regissör ger honom möjlighet att kombinera dans, scenkonst, musik, visuell konst i föreställningarna. I sina uppsättningar, där dräkterna och scenografin förstärker den magiska känslan, blandar han lek, fantasi och allvar så att betraktaren blir både förvirrad och fängslad. Jakob Höglund är en naturlig och chosefri tusenkonstnär. Med stor glädje tar han sig fördomsfritt an nytolkningar av klassiska verk som till exempel nationaleposet Kalevala och Tove Janssons Sommarboken. *** På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportaget nedan är skrivet före coronakrisen. Jakob ser pusselbitarna falla på plats Hej Jakob, vem är du? Jag är småstadspojken som alltid sysslat med musik och dans. I slutet av gymnasiet gick jag med i den lokala teaterföreningen och det ledde till att jag utbildade mig till skådespelare och flyttade till Helsingfors och vidare till Stockholm. Då jag fick erbjudandet att regissera en dansteaterföreställning på Wasa Teater 2010 hände något och jag kände att i kombinationen som regissör och koreograf kommer min kreativitet och min kunskap till sin rätt. Sedan dess har det rullat på i högt tempo.  Kan du berätta lite om hur du arbetar? Som regissör är jag väldigt processinriktad trots att jag planerar mycket. Repetitionerna är kreativa tillfällen där jag låter alla andra i teamet komma med idéer som jag sedan plockar ihop till ett fungerande paket. Att sätta ihop en produktion är som att få ett tusenbitarspussel framför sig som man häller ut och börjar foga ihop. Ju längre man kommer, desto klarare blir motivet. Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om?  Man kan kanske tala om tre milstolpar i min karriär efter debuten som regissör. Den första är Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater 2015 där jag blev ett med mitt formspråk och insåg att det även fungerade för en vuxen publik. Sedan kom mitt första uppdrag på Vasa stadsteater 2016, vändpunkten som gjorde att jag tog tjuren vid hornen och började arbeta också på finska. Det här är det smartaste jag gjort eftersom det öppnade upp hela Kulturfinland för mig. Den tredje milstolpen är Kalevala. Det är det tyngsta men samtidigt det mest givande projekt jag arbetat med där jag verkligen givit mig ut på okända vatten med nya stilarter.  Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område? Det skulle vara otroligt roligt om man kunde hitta en form för att sätta upp musikteater, en förståelse för att musikteater innebär en extremt lång skapandeprocess. Till exempel på Broadway har man ett system där man använder sig av workshops och testning. Jag önskar att vi också här kunde ge musikteatern den tid som behövs för komma fram till slutresultatet.  Vad ska du göra med prissumman? Jag kanske ordnar en väldigt försenad inflyttningsfest för mina vänner. Ärligt talat har jag inte hunnit fundera ännu men det enda rätta är att den ska komma konsten till nytta. Jag har alltid drömt om ett eget arbetsutrymme där man kan utveckla idéer under lediga stunder, så kanske det äntligen blir av. Svenska kulturfonden har varit närvarande genom hela mitt liv, först genom föreningsbidrag och senare genom understöd för kurser och vidareutbildning, men också som medfinansiär till flera av de pjäser jag jobbat med. Fakta: Född:1981 i Jakobstad, bosatt i Helsingfors Studier: Magister i teaterkonst vid Teaterhögskolan i Helsingfors 2007 Karriär: Konstnärlig ledare på Lilla Teatern, har arbetat som skådespelare, dansare, koreograf och regissör. Aktuell med dock- och musikteaterföreställningen Kalevala på Åbo Svenska Teater och en musikteaterversion av Romeo och Julia på Vasa stadsteater. Priset: Överraskade mig totalt och fick mig att reflektera över det jag gjort hittills. Jag känner mig både lycklig, hedrad och ödmjuk över att ta emot det. Gör på fritiden: Det mesta i mitt liv är kopplat till mitt yrke; så om jag tränar blir det dans, om jag går ut blir det teater och reser jag blir det ofta för att söka inspiration. Dricker: Gärna mammas grönkålssmoothie som jag i princip är uppvuxen på. Äter: Väldigt gärna ute på restaurang med vänner. Sällskapet är viktigast. Favoritbok: “Sommarboken” av Tove Jansson Lyssnar på: Musik, rytmer och ljud om och om igen när jag skapar föreställningar, jag älskar levande ljud på scen. På fritiden får det gärna vara tyst eftersom det är så mycket musik på jobbet.  Favoritartist: Dimitris Papaioannou. En helt fantastisk grekisk regissör som jobbar i gränslandet mellan teater och dans som lyckas skapa otroligt suggestiva bilder och stämningar i sina föreställningar.  Beundrar: Den svenske koreografen Alexander Ekman för hans lekfullhet och kreativitet. Drömuppdrag: Det kan man aldrig veta! Nyskrivna verk är oftast mest överraskande och det kan vara lika givande att göra en liten monolog som en gigantisk musikal. Text: Catrin Sandvik

    Lue lisää »

  • 14.5.2020 Ajankohtainen

    Melodierna blev Mats levebröd

    Mats Liljeroos får Kulturfondens pris på 15 000 euro. Kulturfondens prismotivering Kulturfonden belönar Mats Liljeroos för hans långa kritikergärning inom musik och musikteater. Mats Liljeroos har studerat musikvetenskap vid Åbo Akademi. Hans specialitet är klassisk musik, men han går gärna över gränser när det gäller musikgenrer, regioner och språk.  Med sin gedigna erfarenhet är Mats Liljeroos trygg i sin roll som kulturkritiker. Han både vill och vågar ta sig an allt från gräsrotskultur till professionella konstuttryck. I sina recensioner bedömer han galant varje framträdande utgående från rätt perspektiv och sammanhang.  Mats Liljeroos recensioner är intressant och högklassig läsning för alla musik- och kulturvänner och ger viktig vägledning och kunskap i ett rikt musikutbud. *** På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportaget nedan är skrivet före coronakrisen. Melodierna blev Mats levebröd Hej Mats, vem är du?  Musikvetaren som snabbt kom underfund med att skrivmaskinstangenterna passade mig bättre än pianotangenterna. Jag torde i dag vara den enda i Finland som försörjer mig på att recensera musik på svenska. Under mina år som frilansare har det blivit närmare 6000 texter, allt från intervjuer och artiklar av olika slag till kolumner och recensioner. Kan du berätta lite om hur du arbetar?  Även om den klassiska musiken är min huvudsakliga genre har jag genom åren sysslat med de flesta former av musik och musikteater. Dagstidningskritiken innebär en knepig balansgång i och med att alla ska kunna ha utbyte av texten. Det får inte bli för teoretiskt, men inte heller för simpelt. Recensenten är moraliskt ansvarig enbart gentemot sitt eget samvete och kommer man med negativ kritik bör den förstås helst vara konstruktiv. Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om?  Varje konsert är unik och speciell på sitt sätt, men den nya musiken är självfallet alltid intressant. Man kunde säga att den är sältan i mitt jobb. Det är omöjligt att lyfta fram ett enskilt evenemang, men visst är det skoj att se exempelvis nyskrivna finlandssvenska musikaler eller, som nyligen, en synnerligen lovande dirigenttalang som Emilia Hoving. Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område?  En stötesten är de låga arvoden som betalas för kulturrecensioner. Svenska kulturfondens treåriga bidrag till Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF) är väldigt viktigt och en indikator på att det börjar hända på området. Det är inte en dag för sent att kulturkritiken i Finland stärks. Just nu är det en massa spännande på gång inom det inhemska kulturskapandet. Speciellt bland unga kreatörer håller genrebegreppen på att luckras upp och man går över gränserna och blandar friskt. Jag hoppas att såväl de statliga som privata instanserna även framöver inser sitt ansvar för kulturen och inte skär ner i understödet. Vad ska du göra med prissumman?  Betala skulder. Därefter lär det bli aktuellt med bildningsresor till favoritstäderna Rom och Wien. För en operagalning som jag står även spännande produktioner i de viktiga internationella husen högt på listan, liksom Wagner- och Puccinifestivalerna i Bayreuth respektive Torre del Lago. Fakta:  Född 1962 i Vasa, bosatt i Lovisa. Studier: Musikvetenskap vid Åbo Akademi. Karriär: Första recensionen 1987 för Åbo Underrättelser. Första recensionen för Hufvudstadsbladet 1990. Medlem i Taikes (Centret för konstfrämjande) musikkommission, tidigare styrelsemedlem i Finlands kritikerförbund. Priset: En avsevärd ekonomisk lättnad samt, givetvis, ett välkommet erkännande; såväl personligen som för hela skrået. Gör på fritiden: Traskar i skogen, står vid spisen, tittar på engelsk fotboll och insuper kultur i olika former. Dricker: Vin, gin tonic, weissbier. Äter: Italienskt, helst hemlagade pastasåser. Favoritbok: Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Favoritartist: Otaliga. Frank Sinatra och Willie Nelson hör till husgudarna på den populära sidan, Birgit Nilsson och Jonas Kaufmann på operasidan. Min favorittonsättare är Mozart. Lyssnar på: All bra musik. Hemma gärna sjuttiotalsamericana, på jobbet gärna mastig orkestermusik. Drömuppdrag: Att recensera uruppförandet av Sibelius återfunna åttonde symfoni. Text: Catrin Sandvik

    Lue lisää »

  • 14.5.2020 Ajankohtainen

    Annika och Alexandra på Unga scenkompaniet vitaliserar teaterlivet i svenska Österbotten

    Österbottens svenska kulturfonds pris på 15 000 euro går till Annika Åman och Alexandra Mangs på Unga scenkompaniet. Kulturfondens prismotivering Österbottens svenska kulturfond belönar Annika Åman och Alexandra Mangs på Unga scenkompaniet. Unga scenkompaniet erbjuder barn och unga möjlighet att vara med om att skapa teater och genom processen kunna kommentera och förstå världen och sig själva.  Annika Åman och Alexandra Mangs har under många år med kunskap, engagemang och kreativitet jobbat gränsöverskridande med både amatörteater och professionell teater och fördomsfritt vitaliserat teaterlivet i svenska Österbotten och i hela Svenskfinland. *** På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportagen nedan är skrivna före coronakrisen. Annika skildrar världen ur kvinnors och ungas perspektiv  Hej Annika, vem är du?  Jag är en riktig mångsysslare som måste få uttrycka mig konstnärligt. Det är mitt sätt att vara här i världen; att iaktta och skapa. Jag kommer ständigt på nya projekt och kan vara väldigt energisk, men samtidigt har jag ett stort behov av egen tid. Jag trivs egentligen inte alls i rampljuset utan vill i lugn och ro fundera över hur jag ska uttrycka mig. Med tiden har jag kommit fram till att det är skrivandet och regin som är min uppgift, här får jag använda hela min kreativitet. Kan du berätta lite om hur du arbetar?  Arbetet börjar med ett tema som intresserar mig; ofta tabun, orättvisor eller något lokalhistoriskt. Jag vill ge dem som inte själva fått berätta sina historier en röst. Jag gillar att djupdyka i ett ämne och göra ordentliga efterforskningar medan idéerna puttrar på, tids nog faller bitarna på plats i det dramaturgiska pusslet. Jag har lärt mig lita på processen. Som regissör gillar jag det kollektiva skapandet och att ta tillvara skådespelarnas kvaliteter och kompetenser. Jag tycker om att testa idéer, leka och diskutera för att komma fram till fungerande lösningar där alla strävar mot samma mål.  Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om?  Förutom arbetet med Unga Scenkompaniet har jag också jobbat många år som manusförfattare och regissör för Oravais Teater, där bland annat pjäserna Lumpänglar och uppföljaren Lumpänglars väg blivit stora framgångar. Jag lade ner flera år på efterforskning och intervjuer och levde med fabriksarbeterskorna och mina pjäser i nästan tio år. Här har jag verkligen fått växa, och det är ju en dröm att få specialskriva för redan påtänkta skådespelare.
    Med Unga Scenkompaniet har vi också haft många höjdpunkter. Varje gång ett barn eller en ungdom säger att vi lyckats skildra deras verklighet känns det fantastiskt meningsfullt att hålla på med det vi gör. Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område?  Att statusen för barn- och ungdomskultur skulle höjas och att alla, också alla teaterarbetare, verkligen skulle förstå innebörden av barnperspektivet och ansvaret som följer med att skapa konst för den här målgruppen. Tyvärr ser vi fortfarande rätt ofta hur gestaltningen av barn blir karikerad och förminskande. Ta barn och unga på allvar, helt enkelt.  Vad ska du göra med prissumman?  Åka på inspirationsresa med Alexandra och förhoppningsvis gå någon skrivarkurs. Jag har också en musikduo (Kaain) tillsammans med min syster och behöver en ny gitarr och några nya pedaler. Fakta:  Född: 1986 i Oravais, bosatt i Vasa. Studier: Scenkonst på Yrkeshögskolan Novia, examen 2011. Jag skulle gärna studera vidare, kanske gå någon ledarskapsutbildning men tiden har inte kommit än. Karriär: Skådespelare på Wasa Teater och på Unga Teatern i Esbo. Grundade den fria teatergruppen Unga Scenkompaniet tillsammans med Alexandra Mangs 2012. Jag har också arbetat som skådespelare, regissör och manusförfattare för Oravais Teater som är min främsta ”skola” och mitt hem. Priset: Vilken lottovinst! Det känns som om jag har ett Ronja Rövardotter-skri inom mig som måste komma ut! Efter många års slit känns det verkligen som ett fint erkännande. Gör på fritiden: Spelar gitarr och skriver låtar, är ute i naturen, paddlar gärna kajak och tältar eller vistas på sommarstugan. Har blivit bättre på att balansera jobb och fritid.  Dricker: Just nu kopiösa mängder vatten eftersom jag ammar. Annars gärna vin.  Äter: Allt från husmanskost till sushi.  Favoritbok: Bodil Malmstens Nästa som rör mig.  Lyssnar på: Lugna gitarrer, bluesiga gitarrer, tunga gitarrer. Favoritartist: Suzanne Osten, professor och tidigare konstnärlig chef på teatern Unga Klara är en stor förebild i och med det arbete hon gjort, och gör, för barnkultur. Plus otaliga kvinnliga musiker som har betytt massor för mig. Beundrar: Civilkurage, men också snällhet. Överlag folk som sprider goda vibbar runt sig. Drömuppdrag: Att skriva och regissera för film. Jag har redan en idé för en långfilm och håller på med efterforskningar. Alexandra vågar gestalta det svåra och obekväma Hej Alexandra, vem är du? Jag är lite av en perfektionist, vilket nödvändigtvis inte alltid är en bra sak. Jag arbetar både hårt och ambitiöst, gillar att ta mig an nya saker som att läsa in en ny roll eller börja med ett nytt projekt; det är lycka för mig. Jag har en stark föreställningsförmåga, är ganska bra på att se saker ur olika perspektiv och tänka mig in i andras upplevelser. Jag känner en stark vilja att jobba för att samhället ska bli mera jämställt och för att främja allas lika värde.

    Kan du berätta lite om hur du arbetar? Unga Scenkompaniet arbetar alltid utifrån ett tema och letar efter sådant som känns aktuellt i barn och ungas vardag. Vi träffar grupper med unga, sedan skapar vi manus baserat på forskning, populärkultur och på de ungas tankar och upplevelser. Målet är att processen ska vara så djup och mångbottnad som möjligt så att de unga känner att materialet verkligen handlar om dem.
    Då jag sätter mig in i en roll gör jag research genom att bland annat läsa jag allt jag kommer över om personen, tiden och annat som rör historien. Jag inspireras av musik och skapar en ljudvärld för karaktären, skriver brev eller dagbok i karaktär och undersöker fysiska rörelsemönster. Jag söker sidor jag kan känna igen mig i, men även sidor som känns längre ifrån mig själv.  Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om? Brytpunkten i min karriär är tiden då jag gjorde praktik på Unga Klara i Stockholm och fick jobba med Suzanne Osten. Sättet man tar sig an barn- och ungdomsperspektiv hos dem gjorde intryck, utan den här tiden är jag inte säker på att jag idag skulle jobba med det jag gör. Att göra de unga delaktiga i hela skapandeprocessen och att inte skygga för svåra och obekväma teman var det som framkallade den brinnande elden hos mig att göra den typ av teater som Unga Scenkompaniet gör.

    Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område? Tyvärr är det fortfarande många som har fördomar mot barn- och ungdomskultur, exempelvis att det är enklare att göra teater för unga än för en vuxen publik. Både statusen och tyvärr också ofta kvaliteten på kultur riktad till barn och unga borde höjas. Att olika fonder gör satsningar är därför jätteviktigt. Konst ur ett barn- och ungdomsperspektiv har mycket att ge också en vuxen publik och jag hoppas att fler vuxna skulle ta sig tid att ta del av den.

    Vad ska du göra med prissumman? Det blir i alla fall en inspirationsresa tillsammans med Annika och kanske fortbildning inom antingen teater, dans eller film. Fakta: Född: 1985 i Kaskö, bosatt i Vasa Studier: Artistlinjen på Lappfjärds folkhögskola, scenkonst på Yrkeshögskolan Novia och The Lee Strasberg Theatre and Film Institutei New York.  Karriär: Jag hittade teatern genom revyn i Kaskö. Innan jag startade Unga Scenkompaniet tillsammans med Annika Åman 2012 undervisade jag barn, unga och en grupp personer med funktionsvariation i scenkonst. Jag arbetar även som frilansande skådespelare, främst på teaterscenen men har även gjort några kortfilmer. De senaste sju  somrarna har jag fått tillbringa på Oravais Teater som blivit en betydelsefull plats för mig. Priset: Det är en stor ära, svårt att sätta ord på vad det betyder. Som konstnär har man ibland perioder då man tror mindre på sig själv och kanske förminskar sitt eget arbete, därför är det är en väldigt fin känsla att få erkännandet. Det påminner om att det vi gör uppskattas. Gör på fritiden: Dansar, tränar och läser en del. Dricker: Helst vatten. Äter: Frukost är det bästa målet! Fick jag välja skulle jag alltid äta frukost. Favoritbok: Tusen strålande solar av Khaled Hosseini. Lyssnar på: Allt från hiphop till klassiskt. Favoritartist: Stina Wollter, både som konstnär och för allt det som finns bakom konstnärskapet, hennes samhälleliga gärning. Beundrar: Suzanne Osten, tidigare verksam på teatern Unga Klara i Stockholm och en av pionjärerna bakom utvecklingen av teater för barn och unga. Drömuppdrag:  För mig är det viktiga att få göra projekt och roller som känns spännande, meningsfulla och utvecklande. Jag tycker det är väldigt intressant att arbeta med film och skulle gärna göra mera sånt. Text: Catrin Sandvik

    Lue lisää »

  • image description
  • image description
  • image description
  • image description
  • image description
  • image description
  • image description
  • image description
  • image description